...var jag i onsdags.
Ja nu var det ju inte jag som fyllde 25...för det är ju ett par år sen det hände :) Men däremot så har jag varit anställd i kommunen i 25 år. Inte för att jag tycker det är något att fira men det är ju skoj att få presenter :)
Nu är det så att jag tycker inte om att stå i rampljuset. Men det var jag nu tvingad att göra för jag ville ju gärna ha halsbandet som jag valde ut för ett antal veckor sedan.
Den korta promenaden fram till podiet som jag skulle kliva upp på minns jag inte mycket av. Vet att jag tänkte "halka inte nu så du slår i kull dig" guuud sååå pinsam jag kände mig när jag tog steget upp på podiet. Jag tog emot presenten och fick en kram av min högsta chef.
Så skulle jag då av podiet för att ta emot en blomma av personalchefen. Jag var så rädd för att störta av podiet och måste ha fått en total härdsmälta. Vet ni vad jag gjorde....jo jag tog blomman, sa tack vände mig om och gick till min plats.
Herregud....jag sa tack men tog inte i hand på henne. Som tur är så vet hon vem jag är, så jag gick gick fram till henne senare på kvällen och bad om ursäkt. Jag talade om att jag var så nervös och att jag bara ville komma bort från rampljuset....hon bara log :)
Amaryllisen som jag slet åt mig utan att tacka på ett ordentligt sätt :)
Den sitter i en kanna som jag köpt på loppis för 25 kr.
Mitt fina halsband från Thomas Sabo som jag fick i present. Kedjan är 90 cm lång....jag gillar smycken med lite längd på...halsen blir så lång och fin då :)
Hej hopp från
Kristina
som är glad att hon bara hade en liten härdsmälta :)